Segway!
Den här dagen har varit hur bra som helst! Den där leva och fungera mässan var ju inte så illa eller så tråkig som jag trodde den skulle vara för vet ni vad!? Jag åkte segway! :D Det var såååå jävla roligt! Fast min balans är ju inte så himla bra så att stå där och försöka fördela ut vikten jämt så den ska stå still var ju inte så jävla lätt. :P Fick lite panik i början när den började åka så fort man rörde sig lite och bara för det tryckte man ju ner med hälen så den åkte bakåt i stället. Så då stod man där och åkte lite framåt och bakåt en stund innan man jämnade ut det. Måste ha sett jävligt roligt ut för de som stod och kollade men det bjuder jag fan på. :P Fick även en blomma målad i ansiktet. Jaaa jag vet så barnsligt. Men fan så roligt. :P
Lyssnade även på en kille som hade en föreläsning eller vad man ska säga på. Jonas Helgesson heter han i alla fall. Och jag måste bara säga att han är verkligen hur bra som helst. Att lyssna på de 5-10 minutrarna som jag bara hann med eftersom vi inte visste att han skulle prata. Men de minutrarna fick mig fan att förstå hur tacksam man kan vara för småsaker och hur man kan göra det bästa av situationen. Köpte hans bok också faktiskt. Den heter Grabben i kuvösen bredvid så den ska jag nu läsa. Bara baksidan får en att vilja läsa den direkt. Det står såhär " Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan? " Jonas Helgessons liv var ytterst nära att sluta den dag han föddes. I stället fick han dra sitt första andetag som allvarligt CP-skadad. Men som tioåring bestämde sig Jonas för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Han skruvade loss rullstolshjulen och fick kvarterets snyggaste lådbil. När all mat hamnade på skolmatsalens golv ställde han sig längst bak i kön och tog en ny bricka. Sedan började han på en golfkurs - och gav ordet handikapp en ny innebörd.
Visst verkar den så jävla bra!? Jag ska läsa och skratta och gråta lite i alla fall.
Jonna på segway då det är lite svårt att ta kort på sig själv.
My face!
Lyssnade även på en kille som hade en föreläsning eller vad man ska säga på. Jonas Helgesson heter han i alla fall. Och jag måste bara säga att han är verkligen hur bra som helst. Att lyssna på de 5-10 minutrarna som jag bara hann med eftersom vi inte visste att han skulle prata. Men de minutrarna fick mig fan att förstå hur tacksam man kan vara för småsaker och hur man kan göra det bästa av situationen. Köpte hans bok också faktiskt. Den heter Grabben i kuvösen bredvid så den ska jag nu läsa. Bara baksidan får en att vilja läsa den direkt. Det står såhär " Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan? " Jonas Helgessons liv var ytterst nära att sluta den dag han föddes. I stället fick han dra sitt första andetag som allvarligt CP-skadad. Men som tioåring bestämde sig Jonas för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Han skruvade loss rullstolshjulen och fick kvarterets snyggaste lådbil. När all mat hamnade på skolmatsalens golv ställde han sig längst bak i kön och tog en ny bricka. Sedan började han på en golfkurs - och gav ordet handikapp en ny innebörd.
Visst verkar den så jävla bra!? Jag ska läsa och skratta och gråta lite i alla fall.
Jonna på segway då det är lite svårt att ta kort på sig själv.
My face!
Kommentarer
Trackback
